Articles

Orala preventivmedel är inte en effektiv behandling för ovariecystor

Practice Pointers

Orala preventivmedel har länge varit kända för att vara mycket effektiva när det gäller att undertrycka utvecklingen av ovariecystor. I en studie var den relativa risken för att utveckla ovariecystor 0,22 (95 % konfidensintervall, 0,13 till 0,39) för kvinnor som tog ett oralt preventivmedel jämfört med kvinnor som inte tog ett oralt preventivmedel.1 Även om orala preventivmedel vanligen används för att behandla ovariecystor har författarna försökt klargöra om detta är lämpligt. Åtta randomiserade kontrollerade studier ingick i denna genomgång. Även om studierna var för heterogena för att genomföra metaanalyser för de flesta frågor var resultaten från dessa studier tillräckligt samstämmiga för att dra flera slutsatser.

Fem studier undersökte spontant uppkomna ovariecystor och representerade sammanlagt 398 kvinnor. Den största studien omfattade 141 kvinnor, och fyra av studierna genomfördes i Turkiet. De orala preventivmedel som användes i dessa studier innehöll etinylestradiol i kombination med desogestrel eller levonorgestrel. Var för sig fann ingen av de fem studierna en statistiskt signifikant fördel av användning av orala preventivmedel jämfört med avvaktande behandling när det gäller att påskynda upplösningen av cystor.

Tre studier med sammanlagt 288 deltagare utvärderade effektiviteten av orala preventivmedel för behandling av ovariecystor hos kvinnor vars ägglossning var medicinskt inducerad. I dessa studier inducerades ägglossningen med klomifen (Clomid), humant menopausalt gonadotropin, humant koriongonadotropin eller en kombination av dessa läkemedel. Kriterierna för att komma i fråga för dessa studier var bl.a. förekomst av en adnexcysta med en diameter på minst 1,5 till 2 cm. Deltagarna randomiserades till monofasiska orala preventivmedel eller väntande behandling. Problem med randomisering, blindning och uppskattning av urvalsstorlek var gemensamma för alla tre studierna. Ingen fördel med orala preventivmedel jämfört med avvaktande behandling observerades i någon av studierna.

En gemensam slutsats i de studier som ingick i denna genomgång var att ovariecystor som inte försvann inom två till tre cykler ofta var patologiska till sin natur. I en studie från 2003 av 62 kvinnor som randomiserats till orala preventivmedel eller avvaktande behandling hade till exempel 19 kvinnor kvarstående cystor och genomgick därefter laparoskopi.2 Sex av cystorna var serösa cystadenom, fyra var endometriom, två var mukinösa cystadenom och en var ett mukinöst cystadenofibrom. De återstående sex var follikulära cystor. Detta återspeglar det allmänna samförståndet om att funktionella cystor typiskt sett försvinner inom åtta till tolv veckor.3 Dessa resultat överensstämmer också med de nuvarande riktlinjernas rekommendationer om att ovariecystor som är mindre än 50 mm ska hanteras avvaktande i upp till tre cykler och att orala preventivmedel inte ska användas för behandling.4

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.